TRÅDAR
Gängor definieras av den gängstandard som används, gängans nominella diameter och stigning. Stigningen på en gänga avser avståndet mellan två på varandra följande gängtoppar längs gängans axel, vilket visar hur långt en skruv förflyttas linjärt vid ett varv. Begreppen "standardgänga" och "fingänga" används ofta, men även "grovgänga" och "fingänga" förekommer omväxlande.
Gängor kan tillverkas genom skärande eller formande metoder som gängtapp eller gängfräs, samt genom svarvning, eller så kan utvändiga gängor tillverkas med snabbstålgängsnitt, även kallade gängsnitt, även om dessa metoder numer främst används för att rensa gängor.
Gängor används för olika ändamål såsom för att fästa, flytta eller justera delar. Oftast återfinns de i bultar och muttrar. Bultens huvudsakliga uppgift är att hålla samman olika hopmonterade konstruktioner, och förbandet måste motstå den dimensionerade belastningen.
Den vanligaste bulten idag är sexkantsskruven med hållfasthetsklass 8.8 enligt metrisk ISO-standard. Vanligtvis anges endast hållfasthetsklassen på bultskallen. Den metriska M-gängan ingår i det allmänna SI-måttsystemet. Det första talet i hållfasthetsklassmärkningen på bultar anger nominell brottgräns i N/mm² i hundratal. Exempelvis betyder 8 800 N/mm², och siffran efter punkten anger tio gånger förhållandet mellan lägre sträckgräns ReL (eller Rp0.2) och nominell draghållfasthet Rm. Hållfasthetsklasser för metriska gängor inkluderar 4.6, 4.8, 5.6, 5.8, 6.8, 8.8, 9.8, 10.9 och 12.9. Med kunskap om skruvstorlek, hållfasthetsklass och övriga tekniska egenskaper kan den belastning den tål utan skada samt korrekt åtdragningsmoment beräknas. Insexskruvar tillverkas vanligtvis av legerat stål, vilket gör dem lämpliga för applikationer där högre hållfasthet krävs. De vanligaste hållfasthetsklasserna för insexskruvar är 10.9 och 12.9.
Märkningarna på rostfria bultar skiljer sig från märkningarna på stålbultar. Den första delen av märkningen består av en bokstav och en siffra som anger stålsort, exempelvis A4, där A står för austenitiskt stål och siffran avser minsta draghållfasthet i hundratal N/mm².
UN-gängstandarden, som bygger på tum-mått, delas också in i grov- och fingänga, likt de metriska gängorna. Grovgänga betecknas som UNC (Unified Coarse) och fingänga som UNF (Unified Fine). Dessa märkningar återfinns även på bultens sexkantshuvud. På bultskallen visas även hållfasthetsklassen markerad med radiella streck. På muttrar kan märkningen utgöras av korta streck längs kanten eller en ring på en sida. Hållfasthetsklasser för tum-bultar sträcker sig från 1 till 8, där klass 5 är vanligast, markerad med tre radiella streck på bultskallen, vilket ungefär motsvarar hållfasthetsklass 8.8 på metriska bultar. Ibland kan ett UN-bultskalle märkas med ett ensamt S, T eller V, vilket är brittiska hållfasthetsklasser där S motsvarar klass 5.
En skjutmått och en gängtolk används vanligtvis för att identifiera gängor. Skjutmåttet mäter den utvändiga eller invändiga diametern på gängan, medan gängtolken fastställer gängprofil och stigning. Med denna information kan gängtypen fastställas. De vanligaste mätverktygen vid gängtillverkning är gängmikrometer och gängskjutmått, som mäter gängans delningsdiameter. Vid större serier används gängtolkar för att kontrollera att gängan uppfyller krav på övre och undre måttgränser.
Camcut-gängtabellerna anger förutom utvändiga och invändiga diametrar även delningsdiametrar samt andra viktiga tillverkningsmått för de vanligaste gängstandarderna, till exempel ISO metrisk standard och fingänga (ISO 261 och SFS-ISO 965-1), MJ-gängor (ISO 5855), tums UNC-, UNF- och UNEF-gängor (ASME/ANSI B1.1), G-, BSF-, Ww- och NPT-rörgängor (SFS-ISO 228-1 och ANSI/ASME B1.20.1), TR trapetsgänga (DIN 103 och ISO 2904), Rd rundgänga (DIN 405-1 och DIN 20400), PG rörgänga (DIN 40430), BA-gänga samt S-gänga (DIN 513).
