Allmänna toleranser för brutna kanter (yttre radier och fasning)
Allmänna toleranser för brutna kanter (yttre radier och avfasning) anges i ISO 2768-1:1989 och används när ingen specifik tolerans har angivits för en avfasnings längd eller vinkel, eller yttre radier på en ritning. Brutna kanter används ofta för att ta bort vassa kanter, underlätta montering av delar och öka säkerheten, vilket gör att de vanligtvis kräver mindre precision än kritiska mått.
Toleransklasserna (f, m, c, v) definierar hur mycket avfasningens mått får avvika från det nominella värdet. Ju mindre brutna kanter, desto snävare tolerans; för större brutna kanter tillåts större variation.
Detta säkerställer att brutna kanter uppfyller sitt syfte utan att tillverkningsprocessen kräver onödigt hög precision.
Allmän toleranstabell för brutna kanter (yttre radier och avfasning)
| Toleransklass | Tillåtna avvikelser inom nominellt storleksintervall | ||||
| Symbol | Beskrivning | > | 0,5 | 3 | 6 |
| ≤ | 3 | 6 | |||
| f | fin | 0,2 | 0,5 | 1 | |
| m | medel | 0,2 | 0,5 | 1 | |
| c | grov | 0,4 | 1 | 2 | |
| v | mycket grov | 0,4 | 1 | 2 | |
Värdena i tabellen är angivna i millimeter (mm)
