Geometriska toleranser planhet
Planhet är en formtolerans som anger hur mycket en yta får avvika från det ideala, helt plana planet. Den begränsar höjdskillnader och vågighet på ytan så att den håller sig inom en angiven toleranszon. Detta är särskilt viktigt när ytan fungerar som fogyta, tätningsyta eller stödyta.
Planhetstoleranszonen bildas mellan två parallella plan, där avståndet mellan dem motsvarar den tolerans som anges på ritningen. Alla punkter på den faktiska ytan måste befinna sig mellan dessa gränsplan. Ju mindre värdet är, desto planare måste ytan tillverkas.
Användningsområden
- Fogytor: Planhet säkerställer att två ytor passar tätt ihop utan glipor eller monteringsproblem.
- Tätningsytor: Om planhet inte kontrolleras kan tätningen läcka eller slitas ojämnt.
- Bearbetningsnoggrannhet: Planhetstolerans anger hur mycket "skevhet" eller vågighet som är tillåten på den bearbetade ytan.
Symbolik och tolkning
Den uppmätta (faktiska) ytan ska ligga mellan två parallella plan med ett avstånd på 0,08.
Definition av toleranszonen
Toleranszonen begränsas i angiven riktning av två parallella plan med avståndet t mellan sig.
Betydelse vid tillverkning
Planhetstolerans förenklar säkerställandet av delkompatibilitet och garanterar korrekt funktion i bruk. Om t.ex. fogytan på ett lagerhus eller en ventil inte är tillräckligt plan kan det leda till ojämn belastning, ökat slitage eller läckage. Däremot kan ett alltför strikt planhetskrav kraftigt öka tillverkningskostnaden, eftersom fin bearbetning och exakt mätning av ytan kräver mer tid och specialutrustning.
Att kontrollera planhet är därför en avvägning mellan funktionell kvalitet och tillverkningskostnad.
