ISO-TOLERANSER
Dimensionstoleranser definierar de tillåtna faktiska måtten på en detalj i förhållande till dess nominella mått. Fastställandet av toleranser och passningar för bearbetade arbetsstycken utgår från kraven på utbytbarhet vid massproduktion, tillverkningsmetodernas otillräckliga noggrannhet och det faktum att exakta mått inte är nödvändiga för alla mått på arbetsstycken. För att uppnå önskad passning måste arbetsstycket tillverkas så att de tolererade måtten ligger inom två godtagbara gränsvärden. Tolerans är det tillåtna måttavvikelsen för att uppnå passningens funktionella egenskaper.
För att erhålla erforderlig spel- eller presspassning mellan de arbetsstycken som ska monteras krävs antingen en positiv eller negativ avvikelse från det nominella måttet. Det internationellt accepterade systemet för markering av längdmåttoleranser är ISO 286-standarden. Den tillhandahåller ett toleranssystem och avvikelser lämpliga för två typer av dimensionella element: "cylinder" och "två parallella motstående ytor". Huvudsyftet med systemet är att åstadkomma en funktionell passning.
Termerna "hål", "axel" och "diameter" används för cylindriska dimensionselement (t.ex. diametertolerans för ett hål eller en axel). För enkelhets skull används dessa termer även för två parallella motstående plan (t.ex. tolerering av en klys bredd eller en spårs bredd). Användning av ISO-systemet för toleransbeteckning för längdmått till passningar förutsätter att hålets och axelns nominella mått är identiska.
En passning kan definieras på två olika sätt, antingen empiriskt eller beräkningsmässigt, med hjälp av de tillåtna spel- och/eller presspassningar som härleds från delarnas funktionella krav och tillverkningsmöjligheter. Fler egenskaper än mått och dess toleranser hos de delar som ska passas ihop påverkar passningens funktion. Andra faktorer måste beaktas för att tekniskt fullt ut definiera passningen. Sådana effekter kan omfatta form-, läge-, och riktningsavvikelser, ytbeskaffenhet, materialtäthet, arbetstemperatur, värmebehandling samt materialen för de delar som ska passas ihop. Form-, läge- och riktningsavvikelser för de dimensionella element som ska passas ihop kan behövas utöver dimensionstoleranser för att kontrollera passningens avsedda funktion.
Vid val av passningssystem är det första beslutet om man ska använda "hålsystemet" (hål H) eller "axelsystemet" (axel h). Valet av passningssystem baseras på ekonomiska skäl och innebär inga tekniska skillnader gällande delarnas funktion. "Hålsystemet" är vanligast. Detta val kan undvika ett onödigt stort antal verktyg (t.ex. brotschar) och mätinstrument. "Axelsystemet" bör endast användas när det innebär odiskutabla ekonomiska fördelar (t.ex. när flera delar med olika överskottsmått måste passas till en dragen ståltapp utan ytterligare bearbetning).
Alla delar av ett arbetsstycke har alltid storlek och geometrisk form. För att arbetsstycket ska fungera krävs begränsningar av mått- och geometriska avvikelser (form, riktning och läge); i frånvaro av sådana begränsningar äventyras funktionen. Toleranssättning ska visas fullt ut på ritningar så att storlek och geometri av alla element kontrolleras och inget lämnas oklart eller öppet för tolkning vid tillverkning eller kontroll. Användning av allmänna toleranser för storlek och form kan säkerställa detta krav på ett enkelt sätt.
Syftet med standarden ISO 2768 är att förenkla ritningsbeteckningar och den definierar allmänna geometriska toleranser som kan begränsa element som förekommer på ritningar utan separat toleransbeteckning. Den specificerar tre klasser av allmänna toleranser för geometriska avvikelser och används främst för delar tillverkade genom bearbetning. Vid val av toleransklass måste motsvarande vanliga tillverkningsnoggrannhet beaktas. Om mindre geometriska toleranser krävs eller större toleranser är tillräckliga och mer ekonomiska för ett givet element, ska sådana toleranser anges direkt enligt standarden ISO 1101. Allmänna geometriska toleranser gäller för alla andra geometriska toleranser utom cylindricitet, linjeprofil, ytprofil, vinkelriktighet, koaxialitet och total kastning.
Camcuts ISO-toleranstabell kan användas för att hitta gräns- och grundavvikelsevärden för nominella mått enligt standarden SFS-EN ISO 286.
