Geometriska toleranser läge position
Position är en placeringstolerans som definierar läget för en detalj—som ett hål, axel, spår eller stift—i förhållande till andra detaljer eller referensytor (datums). Det är en av de vanligaste geometriska toleranserna, eftersom den möjliggör exakt placering av hål och säkerställer att delar passar ihop som avsett i konstruktionen.
Positionstolerans styr samtidigt tre saker: läge, orientering och form. Den definierar den tillåtna avvikelsen för en detaljerad mittlinje eller mittpunkt från dess ideala placering. Toleransområdet är vanligtvis ett cylindriskt eller rektangulärt område där detaljens faktiska mittpunkt eller axel måste rymmas.
Tillämpningar
- Hål och bultmönster: säkerställer att hålen är i rätt position i förhållande till varandra och monteringsytan.
- Axlar och stift: noggrann placering säkerställer att roterande komponenter och leder fungerar som avsett.
- Montering av maskindelar: positionstolerans förhindrar glapp eller spänningar i leder som orsakas av felplacerade delar.
Indikation och Tolkning
Den uppmätta (faktiska) mittlinjen måste befinna sig inom ett cylindriskt område med diametern 0,08, med dess axel linjerad mot hålets teoretiskt exakta position, med hänsyn till referensplanen C, A och B.
Definition av Toleransområdet
Om en symbol placeras framför toleransen begränsas toleransområdet av en cylinder med diametern t. Axeln för toleransområdet definieras med teoretiskt exakta mått baserat på referensytorna C, A och B.
Betydelse inom Tillverkning
Positionstolerans möjliggör viss flexibilitet utan att kompromissa med delarnas funktionalitet. Om exempelvis hål inte placeras tillräckligt exakt kanske bultarna inte passar, leder blir inte stela, eller så hamnar delar fel i förhållande till varandra. Å andra sidan medför en alltför snäv positionstolerans ökade tillverkningskostnader på grund av krav på precisionsbearbetning och noggranna mätningar.
Enligt standarden ISO 1101 är positionstolerans en central placeringstolerans och ett av de mest effektiva sätten att kontrollera delars kompatibilitet samt säkerställa att funktionen bibehålls i hela sammanfogningen.
