Varmförzinkning

Vad är varmförzinkning?

Varmförzinkning, även kallat varmgalvanisering, är en metod för att skydda metaller mot korrosion där metalldelar sänks ned i ett smält zinkbad uppvärmt till cirka 450°C. Denna process ger en hållbar och långlivad beläggning som skyddar metallen effektivt mot rost och andra yttre påfrestningar. Varmförzinkning lämpar sig särskilt väl för konstruktioner och detaljer avsedda för utomhusbruk, som gatlyktor, trappräcken och olika byggmaterial.

Vikten av varmförzinkning

Huvudsyftet med varmförzinkning är att förhindra korrosion. Zinklagret som bildas genom denna metod kan hålla i flera decennier utan underhåll, vilket gör det till en mycket kostnadseffektiv lösning för långvarigt bruk. Vanliga varmförzinkade produkter är bland annat lyktstolpar, material till trappräcken, skruvar, spikar, muttrar samt andra byggmaterial.

Fasernas i varmförzinkningsprocessen

Varmförzinkningsprocessen inleds med noggrann rengöring av föremålet där rost, glödskal och andra orenheter avlägsnas. Detta görs oftast mekaniskt eller med olika kemiska metoder, som betning. Efter rengöringen doppas föremålet i ett fluxbad som bildar ett skyddande skikt på ytan. Sedan sänks föremålet ner i det heta zinkbadet vid cirka 450°C. Det slutliga zinklagret är vanligtvis 45–85 mikrometer tjockt, men kan också vara tjockare.

Tekniska egenskaper hos varmförzinkning

Varmförzinkningens motståndskraft mot korrosion påverkas av flera faktorer, exempelvis lagrets tjocklek och vilken miljöbelastningsklass produkten utsätts för. Korrosionshastigheten för zink varierar kraftigt beroende på omgivningens exponering, och detta bör tas i beaktande vid val av ytbehandling. Inom det optimala pH-intervallet (6–12,5) är zinken mer stabil, medan för höga eller låga pH-värden påskyndar korrosionen. Höga temperaturer och strömmande vätskor kan också öka slitaget på zinklagret.

Alternativ till varmförzinkning

Alternativ till varmförzinkning är bland annat elförzinkning, termisk sprutning och korrosionsskyddande målning, exempelvis med zinkrika färger. Trots alternativen är varmförzinkning ofta förstahandsvalet tack vare dess långvariga hållbarhet och effektiva korrosionsskyddande egenskaper.

Konstruktionsaspekter vid varmförzinkning

Detaljer som ska varmförzinkas måste utformas så att de lämpar sig för processen. Material, former och storlekar måste vara anpassade för metoden. Slutna utrymmen och komplicerade former kan förhindra jämn zinkbeläggning och utgöra en explosionsrisk. Under förbehandlingen bör svetskvalitet kontrolleras och eventuell svetsloppa avlägsnas. Vassa kanter bör rundas av, och produkterna bör hanteras för att undvika kvarstående spänningar.

Utseende och efterbehandling av varmförzinkade ytor

Utseendet på en varmförzinkad yta kan variera beroende på lagertjockleken och vilken sorts stål som används; ytan kan vara metalliskt blank eller mattgrå. Förbehandling och avkylningshastigheten påverkar också ytan. Med tiden utvecklas en patina som kan göra ytan mörkare. Vid behov kan varmförzinkade ytor bättras lokalt med zinkrik färg. Vid större skador rekommenderas ominzinkning.

Sammanfattning

Varmförzinkning är en effektiv och långlivad metod för att motverka korrosion, särskilt lämpad för utomhusbruk. Processen består av noggrann förbehandling och nedsänkning i ett zinkbad. Metoden ger en hållbar zinkbeläggning som skyddar metalldelar mot yttre påverkan under lång tid. När man konstruerar för varmförzinkning är det viktigt att ta hänsyn till flera tekniska aspekter, från materialval till formspråk, för att säkerställa ett jämnt och slitstarkt resultat.