WW-gänga

Vad är en WW-gänga?

WW-gängan (Whitworth-gänga) är en brittisk gängstandard som utvecklades av ingenjören Joseph Whitworth år 1841. Det var det första standardiserade gängsystemet som fick stor spridning inom verkstadsmiljöer och maskinbearbetning. Whitworth-gängan kännetecknas av sin 55-gradiga gängvinkel, vilket särskiljer den från den senare metriska ISO-gängan som har en 60-gradig vinkel.

Användning av WW-gänga inom verkstadsindustrin

WW-gängan var länge standard, särskilt i Storbritannien och internationellt, innan övergången till det metriska systemet. Även om användningen har minskat, finns den fortfarande kvar i äldre maskiner, utrustning och reservdelar, vilket gör kunskap om den viktig för verkstadsmekaniker och verkstäder. Den här typen av gängor används också ofta vid renovering av ångmaskiner, ångpannor och annan historisk utrustning.

Egenskaper och dimensioner för WW-gängan

WW-gängan är baserad på imperiska mått, och dess gängstigning anges som antal gängor per tum (TPI, Threads Per Inch). De vanligaste storlekarna sträcker sig från 1/16” till 2 ½”. Gängprofilen är symmetrisk med rundade toppar och bottnar, vilket hjälper till att minska spänningskoncentrationer och öka hållbarheten.

WW-gänga jämfört med andra gängtyper

Även om WW-gängan fortfarande används inom vissa områden, använder de flesta verkstäder idag metriska ISO-gängor eller andra standarder som UNC och UNF-gängor. Whitworth-gängor kan dock fortfarande återfinnas i äldre maskiner, så det är viktigt att kunna identifiera och arbeta med dem, särskilt för mekaniker som jobbar med traditionella system.

Sammanfattning

WW-gängan, eller Whitworth-gängan, är ett historiskt brittiskt gängsystem som fortfarande förekommer i äldre maskiner och specialapplikationer. Den baseras på tum-mått och skiljer sig från metriska gängor framförallt genom gängvinkel och dimensionering. Trots att den används mer sällan i modern verkstadsindustri är kunskap om den fortsatt värdefull inom branschen.